lördag 28 mars 2009

Blommor till påsk

Gröna fingrar har jag inga. De enda krukväxter som klarar sig i vårt hus är de av plast. De säsongsbundna växterna är dock inte menade att klara sig så länge - perfekt för mig!
Till jul köper jag hyacinter, julstjärnor och minienar och gör en julgrupp. Mossa, låtsasflugsvampar, röda fuskbär och annat smått och gott har jag att dekorera med. Det är kul att göra, blir jättefint och den brukar stå sig okej över helgen, men när julen är slut behöver man inte tycka att det är synd att slänga blommorna. Pyntet ska ju bort!
Tanken slog mig när jag såg de små fina påskliljorna i kruka att man kan väl lika gärna göra en påskgrupp?
Jag tog korgen jag hade i julas, det är en gammal brödkorg som jag satt plast i på insidan på för att den inte ska läcka när man vattnar blommorna. En kruka med påskliljor och en med gul våreld hade jag. När jag planterat dem fanns det gott om plats att leka på.
Ut i trädgården för inspiration och material. Jag hittade torkat gräs, kvistar, gamla löv, lite mossa, en sten och lite roliga barkstrimlor från syrénen som blåste ikull i fjol. Sen in i köket igen.
Först på med gräset. Jag lade det omlott så inga avklippta ändar skulle synas. Jag ville ha ett lager som liknade tuvan jag tog det från. Det gräs som spretade ut klippte jag av, det var lättare än att föröka dra bort det eller peta in det. En tuss med mjukare gräs formade jag till ett bo. Sen stoppade jag dit resten av dekorationerna. Jag tog små bitar ståltråd och fäste löven och annat smått med, annars tror jag de skulle flyga bort om någon går fort förbi :) På Tiimari hade jag köpt små frigolitägg som jag målat blå med vitt och brunt. Tre såna i "boet" och så var det klart. Fint va?
(Jag köpte pyttesmå gula kycklingar också men de verkar ha rymt, tyvärr.)


måndag 23 mars 2009

Kopiera kläder

Jag gillar den här skjortan. Jag köpte den för flera år sedan och har använt den mycket sen dess. Snittet är bra och den varierade tygriktningen gör att plagget blir intressantare att se på och dessutom bekvämare. Den fanns bara i vitt i butiken, så vitt jag minns, och den finns inte längre att köpa. Jag vill ha fler! Hur göra?
Normalt när jag gillar ett plagg plockar jag sönder det efter att det tjänat ut och konstruerar ett mönster av bitarna. Den här skjortan är fortfarande användbar och jag vill inte slakta den. Jag måste alltså rita ett mönster utan att kunna stryka bitarna och lägga dem slätt. Vissa bitar går alldeles utmärkt att rita av i ett stycke, så länge man inte sträcker ut tyget för mycket och är noggrann med tygriktningen. Jag nålade runt biten med en linjal liggande på. Tygets randade struktur gjorde det ganska lätt att få tygriktningen rak. Sen lade jag mönsterpapper på och ritade av stycket.
Andra bitar måste ritas i delar. Jag markerade var jag "skarvade" med en liten tråd isydd i sömmen, det sitter säkrare än en nål och är lätt att ta bort efteråt. Sen nålade jag biten slät fram till markeringen och ritade. Samma sak med resten av biten - nåla fram till markeringen, lägg på mönsterpappret och rita. På bilden har jag ritat den första delen av biten med rött och den andra med grönt. Den blå linjen är trådriktningen.
Det hjälper att ha sytt liknande plagg tidigare. Efter att ha ritat alla bitar lade jag ut dem och tittade på dem, mätte dem mot varandra och kontrollerade att formerna "såg rätt" ut.
Det riktiga testet av ett mönster är givetvis att sy ett plagg av det :) Så jag plockade fram ett billigt men roligt randigt tyg ur högen och klippte. Mönsterpassningen var besvärlig. Jag är så petig! Även när jag syr ett testplagg kan jag inte låta bli att göra alla bitar på motstående sidor exakt spegelvända i förhållande till varandra. Tidsödande, eftersom jag inte kan klippa i dubbelt tyg, men resultatet är värt besväret.
Alla bitar på bilden är dubbla utom manchetten och knapp/knapphålsremsan (vad heter den på fackspråk?) som är fyrdubbla.
Det var ett jätteroligt plagg att sy. Särskilt som allting passade ihop precis som det skulle, utan minsta trassel. Jag glömmer alltid mellan gångerna hur roligt det är att sy kläder som inte är i trikå eller joggingtyg. Jag borde göra det oftare.
Knapphål är en mardröm på min symaskin. Mamma köpte maskinen samma år jag föddes. Den är fantastiskt bra på många sätt, och bara det faktum att den fortfarande går är ju fantastiskt bra betyg, men knapphål kan den inte. Jag drömmer om en maskin där man kan ställa in längden på knapphålet... Nåja, med lite varsamhet och noggrannhet går det, även om det är nervöst.
Färdigt! Definitivt ett mönster jag kommer att använda igen, den sitter lika snyggt som originalet och är lika skön. Fast nu har jag såklart tio idéer till förändingar och förbättringar :) Jag återkommer med resultaten av dem en annan gång.

lördag 21 mars 2009

I Elisabeth Bennets anda

Till syrrans möhippa bestämde vi oss för en båttur, en picknick på en slottsgräsmatta och kläder á la Jane Austen. Jag drog vinstlotten och fick i uppdrag att sy hennes klänning. Jag tror aldrig jag har sytt något roligare eller nervösare.

Hemlighetsmakeriet gjorde det omöjligt att ta mått som jag ville och prova under sömnadens gång. Jag fick en uppsättning mått och en kroppsnära t-shirt som är hennes och sen var det bara att hålla tummarna och sätta igång. Mönstret till klänningen är från Sense and Sensibility, och var faktiskt riktigt bra. Konstigt för mig som är van vid mönster där jag själv får lägga till sömsmån var att här fanns den redan tillagd, fast inte utritad. Man fick läsa i beskrivningen hur mycket som redan var tillagt.

Tygen jag använde var inte några dyra sorter - benvit polyester med snyggt fall till innerklänningen, genomskinlig polyester med guldbroderier till ytterlagret och beige foder till livet. Blank snedslå till kantning, dekorativt band och klädda knappar i samma guldnyans fick avsluta.

Polyester av det här slaget är ett elände att sy i. Det glider åt alla håll. Nåla, nåla, nåla... Mycket av sömnaden gjorde jag för hand för att ha bättre kontroll.
För att passformen skulle bli bra sydde jag in en dragsko i livets nederkant. Det är en metod som användes av sömmerskor under tiden den här typen av kläder bars dagligen, och den funkade bra för mig med :) Jag tog en bomullssnedslå, veck den dubbel och nästade fast den i sömmen på insidan för hand. Sen drog jag i ett band.

Knapparna klädde jag med tyg från snedslån. De är inte av den vanliga sorten, där man klär ovansidan av knappen först och sen trycker ihop den med underdelen. De här knapparna var bara små kulor med hål för att sy på under. Det var lite pilligt att göra dem, men resultatet blev bra. Jag satte små plastknappar som stöd på insidan - det kändes som ett bra tillfälle att vara noggrann. Öglorna för knäppning gjorde jag av snodd från dekorationsbandet.

Banden runt manchetterna och livet sydde jag också fast för hand.

Klänningen passade jättebra. Man måste ha en bra figur för att se bra ut i den här modellen och min lillasyster är liten och späd, vilket gjorde att hon såg ut som en prinsessa. Alla beundrade.

Sen fick jag sy en klänning till av samma modell till mamma :)

fredag 20 mars 2009

Broderat lite

Mina jeans håller på att ge upp. De är fransiga nertill och har ett par färgfläckar. Jag har tagit in dem i midja och höft två gånger och lagat dem i grenen en gång. Att laga möra jeans i grenen är inte helt lätt, och resultatet blir bara bra om man gör det innan det blivit hål. Jag strök vliesofix på två överblivna bitar siden, sydde ihop dem så de passade i grenen, strök fast dem och sydde sen fram och tillbaka i tygriktningen. Inte så värst elegant, men det syns inte från utsidan om man väljer rätt tråd och det håller faktiskt.
Men när kläder är så här skruttiga kan man leka med dem utan dåligt samvete. Jag bestämde mig för att brodera nyckelpigor på mina. När minsta pojken såg vad jag gjorde sa han till mellanpojken att "mamma har sytt spindlar på byxorna". Jag håller med, det blev inte så värst likt nyckelpigor, men det kryper i alla fall :)

På tal om broderi har jag gjort en tavla med blommor. Inspirerad av en bild på nätet målade jag tre stora rundlar med långa stjälkar på ett stycke bomullstyg. Sen broderade jag stjälkarnas konturer med omvända efterstygn och blommor i rundlarna med kedjestygn och franska knutar. Det var ett jätteroligt projekt och jag är nöjd med resultatet.

torsdag 19 mars 2009

Nu är tavlorna uppe

Mina "Vem ska trösta Knyttet"-tavlor är äntligen uppe i hallen. Nymålad vägg gjorde det lite nervöst att skruva i skruvarna de hänger på - avgjort en dum idé att göra fel - så jag mätte upp var skruvarna skulle sitta och ritade på ett papper stort som hela tavelkonstellationen, sen skruvade jag med pappret på plats.
Att måla dem var bara roligt. Ramarna var värre. Jag letade överallt efter en färdig ram som passade, men icke... Till slut bestämde jag mig för att försöka göra mina egna. Jag bad Mats på brädgården gersåga bitarna, sen fräste jag och maken ut spår för bilderna med överhandsfräsen. Vi fick bygga en stödanordning för fräsen, de gersågade hörnen gav inte tillräckligt med stöd. Sen betsade jag bitarna innan jag limmade.
Bandspännarens hörn är lite skarpa, de gör märken i det mjuka furuträet. En liten bit tjock filt mellan trä och plast tog hand om det bekymret, men limningen var inte helt enkel ändå. Bitarna var inte helt identiska och ett par av dem var svagt vridna. Jag pusslade så gott jag kunde och penslade sedan trälim på ändarna innan jag tryckte ihop dem. Det var en bra ide, nästan inget limspill på det sättet, väldigt prydligt.
Jag visste vad jag ville använda som upphängning men vad de små metallbitarna kallas hade jag ingen aning om. Tack och lov förstod killen på järnhandeln vad jag menade - hängbleck heter det. De skruvas fast efter att man borrat ett hål under. För att ramarna inte skulle skava mot väggen tryckte jag på självhäftande möbeltassar i hörnen.
Nu har jag fått blodad tand och jag blir tvungen att göra ramar själv igen, till tavlorna med barnen i siluett. Förhoppningsvis blir det mindre nervöst nästa gång.