Tårta - M90

I vår familj är tårtor en del av önskelistan för födelsedagarna, inte så mycket smaken men designen, utseendet. Jag har gjort ormtårta, slottårta, draktårta, monstertårta, godistårta, spindelmannentårta (den var kul), pannkakstårta och smörgåstårta till våra och barnens födelsedagar. Hittills har jag aldrig avfärdat någon önsking som omöjlig, i stället klurat tills jag fått det att funka, vilket har fått min familj att tro att jag fixar vad som helst i tårtväg. De mest omöjliga idéerna brukar komma från barnen, men den här gången var det min äkta hälft som ville ha det (nästan) omöjliga. En prinsesstårta men marsipan med M90-mönster.
Jag tänkte först att jag skulle färga marsipan i den ljusaste nyansen och sen använda pensel och livsmedelsfärg för att få till de andra färgerna. En snabb undersöking av makens militära kläder fick mig att avfärda den idén - alldeles för mycket färg och för stora ytor. Det skulle vara jättesvårt att få färgtonen jämn. Alltså måste jag blanda till alla nyanserna och lappa ihop tårtlocket.
Jag ritade mönstret på en papperscirkel 40cm i diameter och namngav alla bitarna med en bokstav för färgen och ett nummer för placering.

Sen lade jag en bit mönsterpapper över och ritade av. För att få skarpa linjer skar jag ut bitarna med skalpell och linjal. Marsipanen kavlade jag ut mellan två bitar plastfolie, det gör det så mycket enklare att flytta den efteråt om den inte är fastkavlad på underlaget :) Mönsterpappret fastnade lätt när jag lade dit det och kavlade lite ovanpå - sen var det ganska enkelt att skära ut bitarna. Jag fick göra ungefär som när man gör pepparkakor; kavla, ta ut bitar, knåda ihop resterna, kavla igen och ta ut bitar igen.

När jag hade alla bitarna lage jag två stora bitar plastfolie (riktigt slätt) överlappande på pappersmallen och började pussla. Här var mallen jätteviktig, jag hade aldrig kommit ihåg var bitarna skulle sitta utan hjälp. Viktigt att tänka på här är också att hela tiden hålla plastfolien slät så bitarna kommer exakt kant i kant.

Färdig med pusslet var det dags att ta bort mönsterpappret. Här blev jag faktiskt nervös ett tag, för det var jättesvårt att göra det utan att riva sönder marsipanen, men när jag blötte ner en handduk och lade över pappret så det blev fuktigt var det lätt.

Mer plastfolie ovanpå, kavla lite, vänd på steken, kavla lite igen, lyft på plastfolien för att släta ut den, kavla lite till, vänd igen... Jag fortsatte med detta tills marsipanen satt ihop överallt, kavlande mycket försiktigt för att inte marsipanen skulle bli för tunn. Sen fick plastfolien sitta kvar tills locket skulle på tårtan. Då tog jag bort plasten på ena sidan, men lät den andra sidan vara plastad - marsipanen håller bättre då.

Tårtan lade jag ihop på vanligt sätt; botten, vaniljkräm, inlagda persikor, botten, vaniljkräm, hallonsylt och frysta hallon, botten, vaniljkräm blandad med grädde formad till en kulle.

Man kan se att locket blev för stort. Det är naturligtvis ingen katastrof, men det kändes lite trist att skära bort en del av det snygga locket... Den här tårtan var egentligen inte svår att göra, men jättepillig. Locket tog över en timme att få till, och det var exklusive färgningen av marsipanen. Tur att jag gillar pilliga jobb :) Maken blev nöjd också, och det är ju det viktigaste.

Broderat och målat

Till en sommarfest för ett tag sedan köpte jag ett par vita tygsandaler. Vita skor är synnerligen opraktiska, i synnerhet i regniga Sverige. Dessutom börjar de släppa här och var i limningen. Alltså: dags att ha kul med dem!

Jag tvättade dem så gott jag kunde (bara tygdelen framtill) och lät dem torka ordentligt. Sen tog jag fram mina textilfärger och penslar och släppte loss. Resultatet är bra mycket roligare än originalet, men ganska galet :)Mina barn ritar ganska mycket, och väldigt fint. Jag har sett andra som har gjort det här - på så många ställen att jag inte längre minns vem som ursprungligen inspirerade mig, men när jag insåg att jag behövde nya saker att hänga på väggarna i mitt arbetsrum kom idén väl till pass. Jag valde ut tre av mina favoritteckningar, (en från varje barn), lade bakplåtspapper över och ritade av med blyerts. På baksidan ritade jag sen än en gång, men en specialpenna för överföring med strykjärn. Sen lade jag pappret med den sidan neråt på det tyg jag valt (här måste man vara noggrann med att hålla pappret still) och strök över med strykjärn, på så sätt fick jag ett mönster att brodera efter.

Barnen fick vara med och bestämma hur motivet skulle sys, jag hade inte exakta färger, och yttäckningen kunde jag ju inte göra exakt som teckningarna. Min stora handarbetsbok var bra att ha, vi satt tillsammans och bläddrade för att hitta nåt som kunde passa.

Jag använde linnetyger och lingarn, jag gillar den lystern. Bivax är jättebra att ha när man broderar med linne, tråden håller bättre och blir inte fult fransig.
Mellangrabben (som ritat Hammerfall-teckningen) tyckte det var konstigt att jag ville ha med de ställen "där jag har ritat fel". Men alla var mycket nöjda med resultaten. Jag med.

Present till handarbetsinteresserad elvaåring

Min äldsta grabb fyllde elva nyss, och eftersom han den senaste tiden lånat stickor, virknålar, garn, tråd och handarbetsböcker av mig i allt större utsträckning verkade ett eget handarbets"kit" vara en lämplig present. Jag plockade ihop lite restgarner i olika kvalitéer, köpte lite stickor och virknålar, broderade och monterade en nåldyna som jag satte lite olika typer av nålar på och konstruerade sen en väska. Tyget är grovt, denim, jeanstyg - fodret är också rätt stadigt. Jag planerade först att fodra fickorna på utsidan av väskan, men det funkade inte alls, det blev omöjligt att sy. Här är layouten.

Modellen är ganska rättfram, en fyrkantig påse, avdelad i två lika delar inuti, med två höga fickor på vardera gaveln och en "låd"ficka med dragkedja på framsidan. Väskan var jätterolig att sy. Allting passade som det skulle (när jag accepterat att fickorna måste vara foderlösa). Raka stycken och räta vinklar mest, och lite pill när fickorn skulle sys på. Bilderna får berätta hur jag gjorde.

Pojken blev glad och har redan kommit och visat upp flera grejer han virkat. Han fick en ny säng och en pilbåge också, gissa vilken present han blev gladast över? Just det; pilbågen! :D

Två skjortor till

Jag kopierade en skjorta (här) och nu har jag sytt två till från det mönstret. Viss modifikation var tvungen på den rosa, eftersom det var snålt med tyg kunde jag inte klippa några delar på diagonalen, men den sitter fortfarande mycket bra. Den gröna har modifierade ärmar, annars är den nästan som originalet. Solrosorna har jag målat på. Först tänkte jag brodera på skjortan och jag testade också på en liten lapp.

Jättekul, och jag kommer definitivt att göra något liknande någon annanstans. Jag har broderat med vanlig sytråd, vilket var mycket pilligt men det blev bra med de fina linjerna till myran och spindeln. Jag verkar vara lite insektstokig... Det tog också ganska lång tid att göra, vilket jag inte har just nu. Jag gjorde en favorit i repris i stället och tog fram textilfärgerna. Måla på tyg är något jag tycker om, och jag blev väldigt nöjd med solrosorna.När man syr för hand, oavsett om det är broderi, lagning eller knappar, blir det alltid en massa trådändar avklippta. Skräpigt. Värre ändå blir det när man sprättar. Jag hittade ett mönster här på en liten korg i tyg att lägga trådsnuttarna i. Så söt och mycket praktisk. Jag var tvungen att göra en själv.Minsta killen vill också sy. En duk ska det bli. Till mamma såklart :) Han frågade mig om jag ville att han skulle ha rosa tråd eftersom jag är en tjej. När jag förklarade att rosa inte är min favoritfärg blev han lite förvånad och också fundersam eftersom han har gjort rosa saker till mig förut. Förklaringen att rosa visst är fint, men att andra färger kanske också kan passa bra verkade duga, sexåringar är inte så introspektiva. Han är jätteduktig och har mycket mer tålamod än jag väntade mig.

Ordning på symaskinsnålarna

Mina symaskinsnålar sitter på anslagstavlan bakom maskinen. Huller om buller sitter de, det enda försöket till ordning är att jag brukar ta en svart spritpenna och rita på baksidan av jerseynålarna. Varje gång jag ska byta får jag leta igenom hela högen, och att läsa den där pyttelilla texten så många gånger är inte kul. Ordning ur kaos är målet. Normalt sätter man ju nålar i en nåldyna, och det finns ju inget som hindrar att jag designar en i syfte att hålla isär olika typer av nålar?

Här hittade jag en bra sida, bokstäver och siffror i enkel men elegant design för korsstygn. Med hjälp av dessa och ett bildbehandlingsprogram på datorn (gimp) gjorde jag ett mönster.

Jag tog oblekt linnetyg, ganska grovt så det var lätt att räkna trådar, och grönt brodergarn i lin. (Jag gillar grönt.) Korsstygn är roligt, men jag är faktiskt inte bra på det. Mina baksidor blir ofta fula och jag glömmer alltid nåt stygn. Den här gången gick det riktigt bra, kanske jag håller på att lära mig...

Av broderiet gjorde jag en kudde, stoppad med polyestervadd. Undersidan sydde jag fast nästan helt och hållet för hand, det var enklast.Jag har en liten ask, furu med lock på gångjärn och med magnetlås. Jag köpte den på en hobbyaffär, andrasortering, och den var skadad i locket. Jag har spacklat och slipat den, sen har den fått vänta på inspiration. Nu betsade jag den så spacklet inte skulle synas och borrade små hål i locket i en rektangel med exakt samma mått som underdelen på min nåldynekudde. Med en grov tråd sydde jag sen fast kudden på locket. Jag höll tråden hårt spänd hela tiden och när jag knutit och fäst den satt kudden stadigt fast på locket.Färdigt! Nålarna är organiserade (de som blev kvar efter att jag undersökt spetsarna :) och i asken ligger mina pressarfötter (som jag aldrig haft nån bra plats för). Dekorativt och användbart.

Lappa trasigt påslakan

Lappa lakan som fått små revor hör till vardagsunderhåll när man har pojkar som använder sängkläder till kojbygge. Normalt använder jag bomullsband i matchande färg, eller större tyglappar om revorna går på snedden och är stora. Det har hänt att jag offrat örngottet som hör till. Det här lakanet hade bara en liten reva, men på snedden. En liten lapp verkade bästa lösningen.
Jag har varit förkyld i flera dagar, snuvig, hostig, halsont, muskelvärk... Mellangrabben har också varit dålig, minstingen och min äkta hälft är på god väg. Vi är alla trötta, griniga och allmänt dåliga på att ta hand om varandra. I såna situationer kan man tycka att all tillgänglig energi borde läggas på att ta hand om det viktigaste - mat, snutna näsor, hostmedicin, rena golv och sagor. Min erfarenhet är att det inte håller. Som förälder måste man - för att kunna ta hand om barnen - ta hand om sig själv, gärna på ett sånt sätt att barnen kan tycka det är spännande att titta på. När jag får myror i byxorna och inte orkar längre blir det bättre för alla om jag går och gör något roligt.
Så. I stället för att hitta en lapp i matchande färg tog jag en vit lapp. Sydde på den med sicksacksöm.Klippte rent.

Mönstret var återkommande, genom att titta på en likadan bit på en annan del av lakanet ritade jag in motivet som nu fanns under lappen med en märkpenna för textil.

Sen blandade jag till textilfärg som matchade befintliga färger (jag provade på en annan tyglapp), målade ytorna, fyllde i konturerna med svart färg och fixerade med strykjärnet.

Snabbt, enkelt, effektivt, smidigt? Nej, inte alls, men det var kul, ungarna tyckte det var kul att se och jag mådde bättre av det. Sen finns det lite mer ork till sjuka småpojkar. Vinst laget runt!